Gotye - The future is here!

Tack Gotye för att du får mig att hoppas på framtiden inom popmusiken!
Länkar till två fantastiska låtar som upptagit en stor del av min hjärna under en längre tid :)

"Somebody That I Used To Know"
http://www.youtube.com/watch?v=8UVNT4wvIGY&noredirect=1

"State Of The Art"
http://www.youtube.com/watch?v=xWIKQMBBTtk

Skynda och lyssna!

Joni Mitchell

När en av mina stora idoler, Prince, nämnde att Joni Mitchell var en stor inspirationskälla till hans musik, så blev jag naturligtvis också intresserad. Vem är Joni Mitchell?

En dag stod jag och bläddrade ibland lågprisskivorna i min dåvarande favoritskivaffär, Filbyter skivor (numera som alla andra skivaffärer i Linköping, borta) och plötsligt dök hon upp. "Chalk mark in a rain storm" hette den, utgiven 1988. Jag gick genast hem och spelade den och blev fast. Framförallt genom låten "The beat of black wings", så bra den va!

Joni gav ut sitt första album redan 1968, "Song to a seagull". Producerad av David Crosby, från den tidens supergrupp Crosby, Stills, Nash & Young. Dom första plattorna var i stort sett endast Joni med gitarren och naturligtvis hennes fantastiska sånger. "Clouds" kom året efter, men på Woodstockfestivalen var hon inte med. Därefter, på plattan "Ladies of the canyon", är dock låten "Woodstock", som blev som en signaturmelodi för en hel generation, med. Framförallt blev den känd med gruppen Matthews Southern Comfort, men även Crosby, Stills, Nash & Young gjorde sin version av den.

1971 kom så en av hennes bästa album "Blue", med bl.a. låten "California". Länken går till en liveversion inspelad 1970, väl värd att se.
http://www.youtube.com/watch?v=-q4foLKDlcE

Efter "Blue" så började hon instumentalisera sin musik lite mera och drog sig, under slutet av 70-talet mera mot jazzen, Hon samarbetade t.ex. med artister som Herbie Hancock, Wayne Shorter, Jaco Pastorius och Charles Mingus. Plattan "Mingus" (1979), var ett projekt tillsammans med just Charles Mingus, som dog innan plattan hann och komma ut. Hennes bästa plattor kom dock innan "Mingus" och 70-talet skulle bli hennes bästa.

1972 års "For the roses" innehåller bl.a. en av mina favoritlåtar "Electricity"
http://www.youtube.com/watch?v=5KBCGDYIfEw.
Efter den kom "Court and spark" (1974), som skulle bli en av hennes största komersiella succéer. Låten "Help me" blev en stor hit.
http://www.youtube.com/watch?v=jPG69s5x4N8
"Hissing of the summer lawns" kom året efter och lutade sig mera mot ett lugnare, jazzigare sound, mera laid-back kan man säga.

Efter den kom hennes bästa platta enligt mig. 1976 års "Hejira" är en fantastisk ljudmatta dominerad av Jonis gitarr och Jaco Pastorius bas. Alla låtar är bra! Här kommer tre smakprov: "Coyote", "Blue motel room" och "Song for Sharon".
http://www.youtube.com/watch?v=9zCvnfK-VIg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=t-KbwLfAgbU
http://www.youtube.com/watch?v=rG0kNny3WlY

Plattan efter "Hejira" bygger vidare på samma sound, men går mot ett mer komplicerat avantgardjazzigt sound. Ett exempel är att andra sidan av fyra (det är ett dubbelalbum) innehåller endast en låt "Paprika plains" 16:21 minuter lång. Plattan "Don Juan's reckless daughter" blev inte heller samma succé som de tidigare. Detta har dock aldrig bekymrat Joni som alltid gått sin egen väg och låtit musiken styra hennes inriktning. Komersiella askpekter spelar ingen roll för henne.

I början av 80-talet så gav hon ut ytterligare två plattor "Wild things run fast" (1982) och "Dog eat dog" (1985). Och så var det dags för mitt första inköp "Chalk mark in a rain storm" (1988), med en av mina favoritlåtar "The beat of black wings"
http://www.youtube.com/watch?v=_hN7hYVlJ1Y

Joni har fortsatt att ge ut plattor lite då och då under 90- och 00-talet, men allra mest har hon ägnat sig åt sitt måleri, som hon också är erkänt duktig på. 1996 van hon Polar Music Prize. Hennes senaste platta "Shine" kom 2007.

Oemotståndlig 80-tals funk

Eftersom jag själv har mina musikaliska rötter i 80-talet, och lyssnade väldigt mycket till soul och funk under den här perioden, så måste jag bara tipsa om några härliga låtar.

The Gap Band - "Early in the morning" (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=FJcQmXnAD3E

Dazz Band - "Let it whip" (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=SE7-tWEEejU

Midnight Star - "Operator" (1984)
http://www.youtube.com/watch?v=Lz7nSkFhBP0

René & Angela - "I'll be good" (1985)
http://www.youtube.com/watch?v=VVj1m8uy5AM

S.O.S. Band - "Just the way you like it" (1984)
http://www.youtube.com/watch?v=UHDPMIFwIKA

Håll till godo!

Thomas Dybdahl

Måste bara tipsa om en av nordens bästa låtskrivare på senare år.
Thomas Dybdahl. Fruktansvärt bra! Här kommer några låttips.

Kolla in videorna på youtube, dom är små berättelser i sig själva.

From Grace
http://www.youtube.com/watch?v=XF_bpS-tv-I

A Love Story
http://www.youtube.com/watch?v=NxgXMqHnOLY

Dice
http://www.youtube.com/watch?v=fu32Ay2gZhI

Adelaide
http://www.youtube.com/watch?v=_Yc9JdNFJ_s

Be A Part
http://www.youtube.com/watch?v=6pNVhsKMCts

This Year
http://www.youtube.com/watch?v=Rf6F7UbRkuM

Daryl Hall & John Oates

Den första singel jag köpte var "Maneater" med Daryl Hall & John Oates. Jag tyckte den var skitbra och Hall & Oates blev genast mitt nya favoritband. Detta var 1982, jag var 13 år. Jag råkade hamna rätt in i deras andra storhetstid. Redan året innan så hade de haft två stora hits med "I can't go for that (no can do)" och "Private eyes". Dessa hade nästan gått mig förbi, jag hade halva "Private eyes" inspelad från radio, men jag visste inte att det var Hall & Oates som sjöng. Plattan från 1982 "H2O", en av pop- och rockhistoriens allra fyndigaste titlar, är en fulländning av deras Rock 'N' Soul-sound, som dom själva kallade sin musik under den här perioden.

Hall & Oates gav ut sitt första album redan 1972, med den fantastiskt fyndiga titeln "Whole Oats", i en singer/songwriter-stil som dom övergav efter halva andra albumet "Abandoned Luncheonette", vars B-sida pekade mera mot en lite hårdare rockstil. Tredje albumet "War babies" producerades av Todd Rundgren, och det hördes verkligen. Efter tre någorlunda bra album och en stor hit "She's gone" från deras andra album, så bryter de med Atlantic Records och blir signade av RCA, där de skulle stanna ända fram till 1985.

Deras fjärde album, som helt enkelt heter "Daryl Hall & John Oates", men som kallas "The Silver album" på grund av dess utsende, var producerat av Christopher Bond och mera inriktad mot den stil som kallas blue-eyed soul. Duon fortsatte i samma stil på nästa platta "Bigger than both of us", vilket är en av deras bästa, med den stora hitten "Rich girl".

När det blev 1977 så kom deras sista platta med proucenten Christopher Bond "Beauty on a back street", som verkar peka mot en ny inrikting bestående av mera symfonisk musik. Året därefter följer de upp med "Along the red ledge", som är väldigt soulig på A-sidan, men är mera hårdrocksinriktad på B-sidan.
Nästa platta "X-static" är helt klart influerad av den rådande discovågen och jag tror att de själva tyckte att de gått för långt åt det hållet.

Den efterföljande "Voices" är ett återgående till deras rötter med doo-wop influerad musik från 50-talet. Det är också inledningen på 80-talet och början på deras andra storhetstid. På "Voices" hittar vi stora hits som "Kiss on my list" och framförallt en av deras bästa låtar "You make my dreams".

Så är vi då tillbaka där vi började och året efter min introduktion i deras musik, som kom det väldigt passande ett greatest hits-album, "Rock 'N' Soul part 1" och jag fick chansen att bekanta mig med deras back catalog. 1984 så kom sen deras mest kommersiella album "Big Bam Boom" med hits som "Out of touch" och "Method of modern love". Därefter gjorde de ett livealbum "Live at the Apollo with David Ruffin and Eddie Kendricks", två av sångarna i det gamla Motownbandet The Temptations.

På något sätt så kändes det att duon gått hela varvet runt och de beslöt att splitta upp och Daryl Hall gav sig på en solokarriär. 1988 var de dock tillbaka igen och gjorde en ny platta "Oh yeah" och efter den har de gjort några sporadiska plattor under 90-talet och 00-talet, men de har aldrig nått upp till den stjärnglans som de hade under början av 80-talet.

Musikhyllan rekommenderar fem av deras bästa låtar:

You make my dreams (1980)
http://www.youtube.com/watch?v=sz2W3QfXnHc

I can't go for that (no can do) (1981)
http://www.youtube.com/watch?v=ccenFp_3kq8

Maneater (1982)
http://www.youtube.com/watch?v=yRYFKcMa_Ek

Rich girl (1976)
http://www.youtube.com/watch?v=IQxRy30qs0g

Sara smile (1975)
http://www.youtube.com/watch?v=Red3R17FlUQ

Om musikhyllan får välja:

Veronica Maggio "Jag kommer" (2011)
Omdömme: Pure pop perfection
http://www.youtube.com/watch?v=VjZwz3yxS9I


Roisin Murphy "Let me know" (2007)
Omdömme: Makes me wanna dance
http://www.youtube.com/watch?v=Esw81LDdeck


Tunng "Hustle" (2010)
Omdömme: Sätter sig fast i hjärnan och stannar där under flera dagar (men vad väntar dom på i videon?)
http://www.youtube.com/watch?v=2oFf6Rg7ICM


Nick Drake "Northern sky" (1970)
Omdömme: Måste spelas hela tiden, en klassiker
http://www.youtube.com/watch?v=vtyLL_BE-oo&feature=related


Dexy's Midnight Runners "Come on Eileen" (1982)
Omdömme: Oh ljuva 80-tal. Sätter fart på vilken fest som helst
http://www.youtube.com/watch?v=jW_aWY5PubI


Och så ett bonusspår:

Toto "Africa" (1982)
Omdömme: En av 80-talets bästa låtar
http://www.youtube.com/watch?v=wmueY8N3Jrs

Musikhyllan anser: Fem av världens bästa album... och några till

Fem av världens bästa album...

The Beatles: Abbey Road (1969)

Marvin Gaye: What's going on? (1971)

Bob Dylan: Blood on the tracks (1975)

 

Joni Mitchell: Blue (1971)

Miles Davis: Kind of blue (1959)

... och så några till som mycket väl kunde varit med på listan.

Jimi Hendrix Experience: Axis: Bold as love (1967)
Jan Johansson: Jazz på svenska (1965)
Simon & Garfunkel: Parsley, sage, rosemary & thyme (1966)
Sly & The Family Stone: There's a riot going on (1971)
The Sundays: Reading, writing and arithmetic (1990)
Talking Heads: Remain in light (1980)
The Beach Boys: Pet sounds (1966)