Joni Mitchell

När en av mina stora idoler, Prince, nämnde att Joni Mitchell var en stor inspirationskälla till hans musik, så blev jag naturligtvis också intresserad. Vem är Joni Mitchell?

En dag stod jag och bläddrade ibland lågprisskivorna i min dåvarande favoritskivaffär, Filbyter skivor (numera som alla andra skivaffärer i Linköping, borta) och plötsligt dök hon upp. "Chalk mark in a rain storm" hette den, utgiven 1988. Jag gick genast hem och spelade den och blev fast. Framförallt genom låten "The beat of black wings", så bra den va!

Joni gav ut sitt första album redan 1968, "Song to a seagull". Producerad av David Crosby, från den tidens supergrupp Crosby, Stills, Nash & Young. Dom första plattorna var i stort sett endast Joni med gitarren och naturligtvis hennes fantastiska sånger. "Clouds" kom året efter, men på Woodstockfestivalen var hon inte med. Därefter, på plattan "Ladies of the canyon", är dock låten "Woodstock", som blev som en signaturmelodi för en hel generation, med. Framförallt blev den känd med gruppen Matthews Southern Comfort, men även Crosby, Stills, Nash & Young gjorde sin version av den.

1971 kom så en av hennes bästa album "Blue", med bl.a. låten "California". Länken går till en liveversion inspelad 1970, väl värd att se.
http://www.youtube.com/watch?v=-q4foLKDlcE

Efter "Blue" så började hon instumentalisera sin musik lite mera och drog sig, under slutet av 70-talet mera mot jazzen, Hon samarbetade t.ex. med artister som Herbie Hancock, Wayne Shorter, Jaco Pastorius och Charles Mingus. Plattan "Mingus" (1979), var ett projekt tillsammans med just Charles Mingus, som dog innan plattan hann och komma ut. Hennes bästa plattor kom dock innan "Mingus" och 70-talet skulle bli hennes bästa.

1972 års "For the roses" innehåller bl.a. en av mina favoritlåtar "Electricity"
http://www.youtube.com/watch?v=5KBCGDYIfEw.
Efter den kom "Court and spark" (1974), som skulle bli en av hennes största komersiella succéer. Låten "Help me" blev en stor hit.
http://www.youtube.com/watch?v=jPG69s5x4N8
"Hissing of the summer lawns" kom året efter och lutade sig mera mot ett lugnare, jazzigare sound, mera laid-back kan man säga.

Efter den kom hennes bästa platta enligt mig. 1976 års "Hejira" är en fantastisk ljudmatta dominerad av Jonis gitarr och Jaco Pastorius bas. Alla låtar är bra! Här kommer tre smakprov: "Coyote", "Blue motel room" och "Song for Sharon".
http://www.youtube.com/watch?v=9zCvnfK-VIg&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=t-KbwLfAgbU
http://www.youtube.com/watch?v=rG0kNny3WlY

Plattan efter "Hejira" bygger vidare på samma sound, men går mot ett mer komplicerat avantgardjazzigt sound. Ett exempel är att andra sidan av fyra (det är ett dubbelalbum) innehåller endast en låt "Paprika plains" 16:21 minuter lång. Plattan "Don Juan's reckless daughter" blev inte heller samma succé som de tidigare. Detta har dock aldrig bekymrat Joni som alltid gått sin egen väg och låtit musiken styra hennes inriktning. Komersiella askpekter spelar ingen roll för henne.

I början av 80-talet så gav hon ut ytterligare två plattor "Wild things run fast" (1982) och "Dog eat dog" (1985). Och så var det dags för mitt första inköp "Chalk mark in a rain storm" (1988), med en av mina favoritlåtar "The beat of black wings"
http://www.youtube.com/watch?v=_hN7hYVlJ1Y

Joni har fortsatt att ge ut plattor lite då och då under 90- och 00-talet, men allra mest har hon ägnat sig åt sitt måleri, som hon också är erkänt duktig på. 1996 van hon Polar Music Prize. Hennes senaste platta "Shine" kom 2007.